Sysselsättning: Undervisar i en hög med intressanta ämnen - religion, filosofi, retorik och litteratur för att nämna några
Bor: Någonstans i Sveriges femte största kommun
Distinkt särdrag: Bindi
Ja, vad ska man hitta på när den svenska senhösten ramlar över oss med sin massiva gråhet och kyla egentligen? Jo, man anmäler sig som elev vid Svenska Minnesskolan. Det började mest som en liten trevlig tanke i bakhuvudet någonstans. Redan några dagar senare krävde tanken handling av mig. Den hade blivit oemotståndlig.
Welcome to oblivion
Häromhalvåret räknade jag ut att jag då hade drygt 80 hyllmeter böcker i min ägo. Kräkmycket böcker alltså... Och inget av det är arvegods. Jag ägnar fantastiskt mycket tid åt att läsa, helt enkelt. Den där läsande personligheten, ni vet, som kånkar runt sina böcker land och rike runt och skräms/blir nervös vid blotta åsynen av kala väggar (och öppna planlösningar!). Jag är dock inte sen att erkänna att jag minns sorgligt lite av allt det jag läser. Letar jag i mitt huvud efter saker jag vet borde finnas där i minnesbanken någonstans är det ofta bara en vag känsla och ungefärligheter som anmäler sig. Kunskap av "typ"-typ
. När jag förbereder föreläsningar och lektioner måste jag därför alltför ofta börja om från allra första början igen när jag tar mig an ett delmoment i en kurs. Det är inte min läsförståelse som brister. Eller mitt engagemang. Eller min viljestyrka. Det är mitt minne. Nu finns det många fördelar med att ständigt tvingas konfrontera texter på nytt, men i det dåligt använda minnet finns ingen valfrihet eller kontroll. Att läsa om blir då inte främst en fantastisk möjlighet att se nya saker, utan något som är alldeles nödvändigt, ett tvång.Sverige 2009 är uppbyggt kring att vi inte ska behöva minnas i enlighet med vårt potential. Många av oss tror att det inte går att minnas, vi orkar inte undersöka saken och väldigt ofta verkar vi heller inte alls vilja minnas [sic!]. Vi är så glada över våra små minneshjälpmedel (eller minnesstjälpmedel som det väl mest fungerar som), lägger en massa pengar och energi på dem och tror att dessa sparar och erbjuder oss tid och livskvalitet...
Kursen
Nog av långa textmassor om en massa halvperifera saker som bara delvis hör till saken. Jag kan sammanfatta mina tankar om och känslor inför denna kurs väldigt kort och enkelt: Jag älskar den - dess kaxiga anspråk, dess upplägg, dess kraft och dess möjligheter.
Kursen är - vad ska jag säga - obarmhärtigt och tacksamt obekväm. Att våga lita på GMS och på sin egen förmåga att lagra och avläsa saker i minnet är kanske en av de största utmaningarna. Personligen har jag arbetat med det ganska mycket under kursens gång. Mina reflexer har föreslagit mig penna och papper i tid och otid, då när föreställningsförmåga och hjärna only är det som kan hjälpa framåt. Det gäller att vara vaken och inte falla för vanan. Hjälp finns där i lektionsupplägg och uppgifter, om man bara vågar låta sig ta emot den.
Allt det man investerar i regelbundenhet och engagemang för den här kursen ger ganska snabbt resultat. Själv har jag inte haft all tid jag önskat. Det gäller att inte bli modfälld och nedstämd, utan fokusera nästa steg framåt istället. Tålamod, envishet, målmedvetenhet är fina GMS-skills, som troligen gör denna kurs enklare. Och en stor dos koncentration. Har man inte det när man börjar kursen, så kommer det som ett paket på posten när man kastar sig över lektionerna.
Kursen har varit och fortsätter vara en utmaning på alla sätt. Och då inte bara för mitt personliga minne. Kursen utmanar också hur jag ser på inlärning. När jag avslutat hela kursen tänkte jag försöka reda ut för mig själv vad detta kan betyda för min yrkesroll. Just nu noterar jag det bara, andas in och hänger mig åt min egen minnesträning. Det är mycket uppmuntrande att se hur man utvecklas hela tiden och lära sig nya tekniker. Det är också en förmån att få läsa kursen på svenska och få tydliga exempel på allting.
Lektion 24
Förväntansfull gjorde jag då det test man som studerande ser som ett viktigt delmål. Det test som fungerar som ett litet första bevis för oss alla. Då vi får chans att se svart på vitt vad minnesträningen har resulterat i så här långt. Avslut på kursmodul 2. Jag försökte vara någorlunda snabb under testets gång men mån om att inte låta snabbheten övergå till kontraproduktiv stress. Min giv blev som följer:
Datum: Lördagen den 5 december
Antal fel: 2
Tid: 23 minuter
Antagligen behöver jag inte skriva att jag är nöjd. På det hela taget blev jag inte så förvånad över resultatet. När jag satte igång testet den där morgonen var jag trygg. Jag visste att jag visste. Säkert och precist. Långt bortom vagheter och ungefärligheter.
Förresten: Den där känslan som infinner sig när man återkommande lyckas klara saker som till en första anblick verkar fullständigt omöjliga är fantastisk. Den är vardagsmat när man går denna kurs.